Flyter bort.
Krålar sig bort från himlen.
Det blir blått, och ljust.
För i detta nu seglar de bort, molnen, med annan destination. Det är vackert nu, och jag känner ingen oro alls. Jag skulle kunna sitta här hela livet endast för att suga in ljuvligt akustiska toner från en gammal gitarr, himlens bortsprängande av moln och den kopiöst lyckliga känslan av att veta, att jag kan sitta så här hela dagen. Tänka på Ida. Jag ska förvisso ta en vandring genom stan om ett par timmar men allt jag kommer att tänka på då är, nu. Nu när det är som bäst. Jag har halkat tillbaka i den som innan så fantastiska morgonkänslan. Jag ska inte göra någonting alls.
För idag är jag glad.



Må väl där ute.

Writers Edge har numera bytt namn till Everett Parker.

Everett Parker lirar live i P4 på tisdag den 17 juli klockan 09:30

lyssna här då: http://www.sr.se/sjuharad

Han spelar även live på Sjuhäradsfestivalen den 28 juli.

Info: www.sjuharadsfestivalen.se

Det är vad som upptar allting nu. Det är därför jag inte skrivit så mycket här tyvärr. Men allt är suveränt. Spelningarna rullar in, en skiva ska spelas in i sommar och jag är fullständigt tokkär i en flicka från Västerås.

Kolla gärna in musiken på http://myspace.com/writersedge där brukar det hända grejer kontinuerligt.

Må suveränt!

Insangel16.30 - 17.00

Om: Klassisk metal med influenser av allt det goda.

Writers Edge 17.30 - 18.00

Om: Monotona texthistorier slungas stillsamt ut i en ljudlig självbiografi.

Ginger Trees18.30 - 19.00

Om: 60/70-tals influerad bluesrock med mycket sväng.

Rydell & quick20.00 - 21.00

Om: Sommartorsdagarnas kung och drottning har åter äntrat sina hemdomäner.

Moonlit Sailor21.30 - 22.00

Om: Indierock med medlemmar från gamla All Fools Day.

Depressive Art22.30 - 23.00

Om: Deras debutalbum "Bye bye, dear everything" blev en hyllad succé för dessa 60-tals garagerockare!

Rentokiller23.30 - 00.00

Om: Hardcore i sitt essä med brutalitet och tyngd som ledstjärna.

Den där blicken sänkte min gard. När han såg på mig när jag korsade skolgården. Plötsligt ramlade mina ögonlock ner, min panna rynkade sig i ett försök att hålla mitt huvud alert. Överöst av ord om att min existens var överflödig och menlös. Jag förlorade. Tappade hakan. Vände mig om och gick iväg. Mot ingenstans, med en övertygelse om att jag inte kunde. Att jag inte visste vad jag gjorde bra. För mig själv. Det gick ut på att göra andra tillags och när det inte fungerade sänkte jag mig själv till samma nivå som tycka-bättre-släktets, som precis knockat mig.

Men det handlar inte om det längre. Det handlar inte om att göra saker som jag håller så hårt. Så nära inpå. Om folk bara visste vad alla texter egentligen handlade om och fick se hur jag är, då vet jag inte hur det skulle bli. Det är något som jag inte släpper iväg så lätt. Inget som någon kan döma för eller emot. Det är bara något som är. Som är skapat från jordiga händelser och desperata tider i mörkrets dimmor. Jag har klättrat ur, men historierna är så otroligt viktiga för mig att de måste fortleva. De har format mig till vad och vem jag är. DET, kan ingen ta ifrån mig. Inte heller hur jag är eller vad jag gör. För det spelar ingen roll hur mycket andra vill tycka och tänka om någonting som de inte vet något om. Dom kommer aldrig att kunna gräva ur det viktigaste. När det pulserande hjärtat och den smärtande tanken tar över och vill säga något. Den kan ta vem som helst över murar.

Det handlar inte om att vinna eller få någons förtroende. Det handlar om att kunna pressa ut precis vad man tycker, det man vill säga och sen kunna ta smällarna. För att sedan resa sig upp.

Jag borde avlägga den där rapen som klumpat ihop sig som en Ghostbusters-slimeklump med ströbröd on top. Jag borde också laga middag. Pula med tvätten. Lattja med gitarren. Skicka in mitt bokmanus till någon sliskig förläggare som bara kommer att vilja tjäna pengar på mig. Gå ut på en promenad genom stadens trottoarer. Ta en cigg och känna den nu mera nostalgiska doften av Ernst’s Jazz House i Österrike. Istället dansar jag med tillvaron och lägger min tunga lätt på den nektar som droppar från livet. Springer ut i vardagen och skriker att ”fan vad livet är underbart!”, sen gömmer jag mig under mitt täcke och önskar att jag vore under någon annans. I en annan persons romantiska koja.

För när man gett upp hoppet om att känna någonting över huvud taget. Efter en höst och vinter med destruktiva beteenden och en ändlös längtan till att solens kraft ska rycka tag i en men inte gör det, så är mina ben undandragna, min själ bortgiven och mitt hjärta pumpar omkring som en narkotikapåverkad studsboll. Allt känns harmoniskt förträffligt. Timmarna som tidigare var år att gå igenom trippar nu lätt fram. Livet finns. Att en enda persons påverkan kan vända den mörka årstidens 0 - 23 underläge kommer att vara och är helt ofattbart suveränt. Jag mår så bra som det går. Jag befinner mig i ett ultimat nirvana. I livets cross roads av pulserande glädje.
Jag smakar nektaren lite. Suger i mig den fantastiska aromen som vältrar sig kring min själ och ställer mig det lånade uttrycket: ”Jaha, här står du och duger!”

va kul allting kan kännas ibland.

Tre dagar
Två nätter
Ljusa timmar
Mörkt vin
Len hud
Glänsande ögon
Personlighet av nektar


Tre dagar
Två nätter
Promenad
Uppskissande av kreativa planer
Myspys
Hålla om
Läppar som bomull

Tre nätter
Fyra dagar
Att komma om ett litet tag
Underbarhet
Nektar
Att tycka om

Längta till